Börjar med Tågdrömmar och avrundar med en klenod

Hej bäste läsare och medmänniska!

I skrivande stund lever stormen Dave rövare. Det mullrar i ventilationstrummorna. Fönstren knastrar och knäpper. Vinden spänner sina muskler och brusar så att jag får en känsla av att sitta i skogen och skriva. Likväl ligger min katt Mini och snusar i sin korg. Jag avundas honom, tänk att kunna sova så djupt trots att stormen Dave tonsätter en monstruös aria i kvarteret där vi bor. Då och då kippar vinden efter andan innan den fortsätter att rulla med slagen, drar igenom träden och kolonilotterna, vidare över gårdsplan och gräsmattorna, skramlar och skakar, tar sin chans till att skapa ljud i allt som kommer i hans väg, för att sedan sikta in sig på lägenhetshusen igen, sätta sin mun mot våra miniatyrvärldar, berätta att vi inte ska tro att vi kommer undan. Då och då tittar jag ut genom köksfönstret och ser hur trädens kroppsspråk spretar åt alla håll och kanter och då tänker jag på alla djur och fåglar, hur de nödgas söka skydd och vänta in tills stormen Dave kommer på bättre tankar. Slutar rallasvinga likt en sjöbuse. Ja, det  känns som apokalypsen. När allt kommer omkring lever vi ju inuti apokalypsen redan, men vi vill inte veta av den. Vi har fullt sjå med att få våra liv att gå ihop på ett eller annat sätt. Djupt mänskligt. Fast när en storm skakar om huset där man bor, som om det vore en leksak från barndomen, ja, då får man ju sig så klart en extra tankeställare kring klimatförändringar etc.

Nåväl, det vara bara ett stickspår. Nu till böckerna jag tänker läsa under våren och sommaren. Eftersom jag återigen kommit på efterkälken i min läsplan så presenterar jag endast fyra romaner, samt en diktsamling. Diktsamlingen kommer jag dock att belysa i ett separat blogginlägg därför jag tänker plantera in ett smakprov. Poeten är 82 år gammal och bor i Grimeton. Den första romanen jag kommer att ta mig an är "Tågdrömmar" av Denis Johnson: Den belyser den amerikanska västerns historia och landskap, de kärva skogsarbetarna och brobyggarna, och fångar även hur denna livsstil tynar bort. Huvudpersonen Robert Granier, en daglönare i början av 1900-talet, är en ordinär man som lever i ovanliga tider. Granier förlorar sin familj och försöker minnas det som varit och förstå den nya värld som växer fram runtom honom. Genom hans liv skildras inte bara en människas personliga förluster utan även det sätt som USA omvandlas i stort. "Tågdrömmar är ett litterärt mästerverk, en världsskildring i koncentrerad form. Därnäst ska jag läsa Karl Ove Knausgårds roman "Arendal" "Arendal, den femte och fristående delen i serien om Morgonstjärnan, är en roman om omöjligt liv. Om fartyg som försvinner spårlöst och folk som söker kontakt med döda, om eld, och is, om svindlande stjärnhimlar och om en man som försöker finna sitt fotfäste i tillvaron." Och när jag är klar med den kommer jag att ha näsan i Kristian Fredéns nyutkomna roman "En inre angelägenhet". På baksidan av boken står det följande: "Den 27 juli 2015 begår Kristians mamma självmord. Plötsligt slås tiden i spillror, nutid och dåtid blandas. Samtidigt som han själv hunnit bli en lyckligt gift familjefar i Stockholm slungas han tillbaka till barndomens Borås. Det är en uppväxt under vilket han och hans bror matas med märkvärdiga historier ur ett mytiskt förflutet men också under vilken deras mammas depression ger sig till känna. I fonden rör sig gammelmorfar, ärkebiskopen och Nobelpristagaren Nathan Söderblom, vars stora personlighet ännu kastar sin skugga över efterföljande släktled. I kollisionen mellan skilda världar formar sig en berättelse om såväl uppror och handlingsförlamning som prestationsångest och självutplåning, liksom om svårigheterna i att beskriva någon man stått distanslöst nära."

Och så avrundar jag med Klas Östergrens roman "Klenoden": I baksidotexten framgår det följande: " Efter ett långt liv som förbisedd poet hamnar Heintz Konradson i rampljuset. Plötsligt är han mannen för dagen. En gammal pacifist som bytt sida och blivit militarist. Den svenska beredskapsdikten har fått ett nytt ansikte, en så ovanlig händelse att ingen minns hur det gamla sett ut Men är allt egentligen ett missförstånd? Konradson verkar inte alls vara i harmoni med sin samtid. Det är snarare samtiden som spelar falskt. Berättaren i den här boken vill reda ut missförstånden kring Heintz Konradson sena berömmelse. Men som så ofta när man ska reda ut missförstånd uppstår nya. Allvarligare och mer ödesdigra än de gamla. Konradsons bakgrund i den svenska fredsrörelsen är fylld av konflikter som blir berättarens egen. Landet befinner sig i ett känsligt läge, anslutningen till Nato tillåter inga bråk i offentligheten. Alla medel att tysta opinionen är tillåtna. Även de fulaste."

På det hela taget handlar "Klenoden" om hur en 200 år gammal alliansfrihet kunde raderas ur agendan med ett penselstreck. Det är sålunda en berättelse om bl.a. Natomedlemskapet, samt den bortglömda svenska fredsrörelsens uppgång och fall. En satirisk och kritisk betraktelse över Sveriges snabba skifte från alliansfrihet till Natomedlemskap.

Ja, då var jag i hamn med dagens blogginlägg. Säkra kort, berättelser du säkert känner till redan, men hoppas att du ännu inte har läst dem allihop. Att jag åtminstone inspirerat dig till att läsa en ny roman. I sinom tid lägger jag in ett smakprov från diktsamlingen som är skriven av den 82-åriga poeten från Grimeton. Så var med på noterna!

Varma hälsningar

Nicklas