Vardagspoesi med Helga Paris

omfattande presentationen av Helga Paris verk. Fotoboken är utgiven i samband med utställningen på Fotografiska Berlin, 2025. Boken är en hommage till en av Östtysklands mest tongivande fotografiska röster och sammanför hennes ikoniska bildserier med mindre kända projekt och intima personliga fotografier. När jag betraktar hennes fotografier slår det mig vilket unikt socialt gehör hon måste besuttit. Och hon förefaller haft en sylvass tajming, knäppt av bilderna när något personligt sipprat ut ur människorna eller när en framåtrörelse skett i ett socialt möte etc. De ofta välkomponerade bilderna skildrar efterkrigstiden och vardagslivet i DDR och förvandlar det vanliga till det oförglömliga; arbetaren, pensionären, sviraren, drömmaren, frifräsaren, lösdrivaren, ja, alla blir sedda med en djup respekt när Helga Paris skapar vardagspoesi. Jag fick närapå ömhetskänslor för samtliga porträttbilder, de 150 duotonebilderna vars estetik även har något stillsamt och oförädlat över sig. Sålunda är det ingen underdrift att säga att det finns något djupt empatiskt i Helga Paris bildvärld. Hennes skarpa blick och inlevelseförmåga gör ett outplånligt intryck...

P.S. Överflödig info kan tyckas eftersom bloggen inte är sammankopplad med sociala medier, men jag präntar ner det ändå: Det här är således ingen vinstdrivande bokblogg och därför hänvisar jag inte till var jag köpt boken. Det här är ren och skär läspassion, en hobby och en glädje kring att tipsa om böcker.                                                                 
Det krävs förstås ingen Sherlock Holmes för att snoka rätt på boken:-)